Musiken och sängerna från den grekiska ö-världen står ut för sin egen melodi och rytm. Kykladerna har sin egen unika musikaliska färg men också varje ö har sin egen färg, stil, karaktär och etos.
Musik- och danstradition på Amorgos innehåller danser som Sirtos, Kalamatianos, Susta, Balos och Madinades. Tidigare fanns också Zeibekiko och Karsilamades men de har försvunnit tillsammans med sina anhängare och instrument.
Lyre, folkflöjten, Toubaki och mer sällan säckpipan har ersatt av violinen som har större potential kombinerat med lutan.
I dur och moll spelas de olika tonerna på violinens höga noter (C dur och D moll) där det är lätt för violinen att uttrycka fylligheten och rikedommen i sången. Lutan stämmer överens med dessa toner och fyller i med alla sina strängar den soniska bakgrunden till varje melodi.
Men att sjunga i denna höga räckvidd är svårt, så sångaren ska ha en hög och vacker röst för att kunna harmoniera med instrumenten.
Till exempel, det musikaliska ljudet som projekteras med fiolen inställd i D – A – D – G (kallad tuning A La Turka) och lutan med öppna ackord och trillingar (diplotriplopenier).
Flera låtarna från Amorgos är från Mindre Asien, andra öar eller fastlandet, och man kan förstå det på deras namn.
Men de flesta melodierna är lokala och knutna till öns historia, namnen på platser samt helgedomar som lokalbefolkningen ständigt hänvisar till och vördar med respekt i sina låtar. Dessa sånger sjungs särskilt vid bröllop och andra större evenemang.
